Jag outar aldrig mina kunder eller vem jag samarbetar med. Det handlar om kundintegritet. Om jag skulle använda mina kunder i marknadsföringen av mig själv eller på annat sätt nyttja det mina kunder ger mig skulle vi hamna snett direkt. Det upparbetade förtroendet oss emellan skulle försvinna.

Förtroendet mellan mig och mina kunder som vill utvecklas inom partnering uppstår oftast snabbt via en träff eller i ett teamsmöte. De fattar att jag förstår deras partneringaffär och utmaning samt att jag vill dem väldigt väl. Sen kör vi bara. Och som vi kör!

Jag får så oerhört mycket tillbaka i de här tillitsfulla sammanhangen. Bland annat ett öppet delande och allt jag behöver för att kunna göra ett fantastiskt jobb. Idag fick jag till och med en komplett resplan till en för mig relativt obekant stad med förslag på hotell. Om det inte passar kan jag få sova i kundens källare. Så j_vla fint. Vi har aldrig ens mötts IRL.

Sen finns också motsatsen som jag behöver förhålla mig till och låta min insats påverkas så lite som möjligt av. Vi snackar flersidiga konsultkontrakt och sekretessavtal. Förmodligen uppkomna av en rädsla utifrån där man är och det man är van vid att behöva hantera. Ett nuläge är aldrig fel. Jag förstår precis, men jag kommer också att verka för att nästa gång den här kunden får lust att hänga med mig så gör vi det bara. För att vi har goda och genuina intentioner och vill varandra väl.

Jag kommer att läsa. Jag kommer att skriva på. Jag kommer att göra en utomordentlig insats. För att jag vill väl. På samma sätt kommer jag att åka till den där för mig relativt främmande staden och göra en helt fantastik dag, utan att ha skrivit på ett endaste dokument.

Olikheter berikar. Och det är väl på något sätt mitt existensberättigande som konsult inom partnering. Jag väljer att verka för och känna tillit oavsett vad.

//Mia