Att våga ge utan garantier om att få något tillbaka. Litar du på att omvärlden och människorna i den har goda intentioner och kommer att fylla hålen där uttagen gjorts? Kanske kommer insättningen från ett helt annat håll än du förväntade dig.

Litar du på din egen förmåga, ser ditt värde och fattar att du är bra nog som du är? När du tvivlar, fråga dem som väljer dig ofta, kanske till och med väljer dig varje dag istället för att tro på dem som väljer bort dig.

Vågar du släppa kontrollen? Har du mod att utsätta dig för sådant där du riskerar att göra fel?

Det är skitsvårt, men livet blir (på gott och ont) så mycket större där det är lite farligt.

Jag är en orolig själ med självtvivel nog för att fylla Atlanten och lätt ambivalent anknytning. Det spelar liksom ingen roll hur cool och modig jag vill vara. Hur mycket jag tränar mig själv och min förmåga att styra mina tankar. Eller hur andra uppfattar mig och kanske till och med berättar att jag är bra och att de tycker om mig.

Därför behöver jag fråga mig flera gånger dagligen ”Kommer jag att dö av det här?”

Svaret har hittills (tack och lov) alltid varit nej.

Därför gör jag det mesta jag känner för ändå. Som om det bara vore en livsstil.

Så när du tror att ”alla andra” verkar ha koll på läget, kanske på grund av en titel, en roll, ett yrke eller en position – det har de inte. De har bara hittat sätt att hantera det där med att ha en mänsklig hjärna som letar faror precis överallt.

Hur funkar/gör du?

Kram
Mia
mia@partnering.nu
www.partnering.nu