Som skriver dagbok. Som sorterar livet genom ordflöden. Som skriver anbud. Som drömmer om att få vara en rödvinsdrickande poet på en solkust. Som skriver innehåll till sociala medier. Som faktiskt gett ut en bok. Som skrivit något som verkligen borde bli en bok. Som vaknar mitt i natten för att skriva ner en dröm. Som skriver grammatiskt rätt. Som skiter fullständigt i grammatiken. Som ger mötesprotokollen det lilla extra. Som skriver kärleksmeddelanden på postit-lappar. Som hjälper andra till ett lustfyllt skrivande. Som skriver varje mejl med omsorg och eftertanke.

Jag kan checka av alla utom två i texten ovan. Jag skiter inte i grammatiken och skulle aldrig ge ett mötesprotokoll det lilla extra…

I alla fall. Skämskudden kändes tung när jag förra veckan hittade min diktsamling Längtan att höra ihop som jag gav ut 2007. När jag jämförde den med mina färska texter som ramlat ur mig sommaren 2024 märkte jag (till min stora förvåning) att inget har blivit annorlunda, trots att livet har förändrats helt. Det finns fortfarande en sprängande längtan att tillhöra något, hitta sina pusselbitar och sitt sammanhang. En längtan att höra ihop. Det pågår fortfarande storslagna saker inombords – precis varje dag.

Det är både oroväckande och lite kul att jag är mig lik. Förutom frisyren då. 2007 hade jag en missklädsam poetlugg och page som jag glatt stoltserade med på omslaget. Nu har jag precis klippt mig kort och känner mig modern.

Så jag slog ihop texter av Mia 2024 med utvalda delar av Mia 2007 till mitt nya mästerverk Det storslagna som händer inom oss. Jag har hört att det knappt ges ut någon ny poesi. Därför skickade jag in min diktsamling till två av Sveriges största bokförlag.

Jag måste ju börja någonstans…för att bli den där rödvinspimplande poeten på en solkust.

Vad skriver du helst? Vilka ambitioner har du med ditt skrivande? Vill du hänga med mig på en solkust? 🙂

Och du, hör av dig om du fastnar i ditt skrivande. Jag hjälper gärna till.

Kram

//Mia
mia@partnering.nu
070-245 77 27