Selektivitet, det vill säga att bara säga ja till sådant som ger en bra magkänsla för att undvika att skada sig själv och andra. Efter det senaste halvåret då jag p.g.a anledning bara har kunnat arbeta ca: 25-35 procent (obs, jag är själv kärnfrisk) märker jag hur den ekonomiska stressen kan få mig att vackla ibland. Den enkla vägen i mitt företagande skulle vara att säga ja till allt som kommer i min väg nu när jag kan växla upp. Den långsiktigt hållbara vägen är att vara fortsatt selektiv och sann mot mig själv. I slutänden är det jag som väljer och valet berättar vem jag är och vad som är viktigt på riktigt för mig. Som sagt, jag vacklar, men har ännu inte tagit steget mot det där som inte känns helt rätt. Återkom om några veckor så ska jag berätta för dig vem jag är.
Vara mig själv. Visst, jag behöver såklart inspireras, men utmaningen är att inte göra som någon annan för det är redan gjort. Att inte säga/skriva/uttrycka det andra säger, för det är redan förmedlat. Och om det redan är gjort eller sagt saknar det substans när det väl kommer från mig. Jag har mitt eget varför och hur för att skapa positiv skillnad för andra. Mitt ”Att göra arbetslivet bättre för människor” kom till den dagen då jag lämnade min fasta anställning och har varit min ledstjärna i allt jag gör sedan dess. Det i sig är inte unikt, men förhoppningsvis mitt sätt att vara och bidra till just det.
Den jag är handlar inte om att synas utan om att göra. Ett exempel på ett väldigt litet och medvetet steg:
Den där dagen när jag insåg att jag inte ville trycka logotyper på nyproducerade kläder utan istället genomföra mina uppdrag i färgkodade secondhand-outfits (med några få undantag) blev det lättare att andas och roligare att öppna garderoben. I vissa uppdrag är jag alltid rosa. Jag tror inte att min rosa kund förväntar sig att jag bär just rosa, men de tycker nog att det är lite festligt att jag faktiskt gör det. I andra uppdrag är jag alltid grönklädd. I uppstartsmöten med ny kund är jag mer neutral för att känna in var på färgskalan vi befinner oss. Ja, ni förstår ju att det numera är väldigt roligt att klä på sig! 🙂 Det här är som sagt ett väldigt litet steg av mig som har smittat av sig på flera människor i min omgivning.
Nåväl. Ingen är perfekt och absolut inte jag (ni skulle bara veta! ^^). Men du och jag vi strävar på där vi är och med det vi har.
Ett litet och medvetet steg i taget…
Vad bra jag hitta detta, tackar. har läst några som du skrivit och det ger mig både ny och gammla tankar som hitta tillbaka. Det är kanon då jag håller på att reda ut med vad man ska göra själv. Men håller på att skriva ner saker som som ska bli till1 rutin. Tex: kalldusch gå upp när solen går upp, vara tacksam för maten innan och efter man ätit. Börja skriva dag och Drömdagbok, meditation, börja andvända vänsterhanden till saker jag inte är van med, säga till mig själv saker som jag behöver, ”tex” självförtroende,sluta bry sig vad andra tycker eller ser på en, att kunna säga nej. Osv
Sammt att gå igenom vad man gjort under dagen och att vara tacksam för det man fick gjort istället för att tänka på det jag inte fick gjort eller att man kunde gjort mer. Sedan veckoschema för städning, tvättning och träning.
Hej Christian och tack för din kommentar. Glad att du uppskattar det jag skriver, som ju i mitt fall alltid kommer direkt från hjärtat. Tack också för att du delar dina tankar tillbaka. Viktigt med tacksamhet och självkärlek i det stora och det lilla. Hoppas du fortsätter att läsa mina inlägg framåt. //Mia