Så igår, när jag äntligen kände mig helt jullovsfärdig med att sträckkolla The Crown, inspireras av kungliga utstyrslar och gråta floder när hovet lät plikt och traditioner gå före före passion och sann kärlek… Ja då gick det väldigt fort att gå från idé till handling. På flera plan.

Jag tror inte att någon i min omgivning hade räknat med att jag, efter cirka fem sekunders betänketid, skulle anmäla mig till en utbildning för att bli certifierad styrelseledamot. Inte jag heller. Därför är det helt rätt investering. Ett snabbt beslut helt baserat på nyfikenhet, upptäckarglöd och en vilja att utvecklas både för min egen skull och för de uppdrag jag faktiskt har framför mig.

Fem sekunder senare bestämde jag mig för att sammanställa några av de texter jag skrivit till en bok av den enkla anledningen att jag tror att det finns många som skulle behöva läsa dem. Trösterika och hoppingivande ord i en föränderlig och otrygg värld. Har jag någon i mitt nätverk som vill korrekturläsa och komma med feedback i typ mars?

Före jul fanns flera banor i hjärnan som inte var helt sammankopplade. Vissa områden kändes nästan lite hopplösa, bland annat partnering. Jag frågade mig bland annat om det är värt att fortsätta driva på förändring och utveckling? Nu har jag landat i att så länge jag aldrig gör avkall på det som är viktigt på riktigt för mig och jag gör det tillsammans med rätt människor så är svaret ja. Jag kan fortsätta jobba med partnering. Kanske kommer motståndet till och med att motivera mig och göra mig än mer passionerad?

Oh well, jag har fortfarande inte förlåtit det brittiska hovet för att de ställde sig i vägen för passion och sann kärlek. Men jag gör i alla fall vad jag kan för att hålla mig sann, kär och galen.

Kära 2024, jag tänker inte stå still. Fast det visste du nog redan.