…när det kliar i kroppen av driv framåt och en fortfarande är stenhög efter gårdagens jobbutmaning i knallröda byxor. Det är inte så lätt att få styr på sig själv då, men jag har verkligen gjort mitt bästa för att leva som jag lär och vara ledig för att jag behöver det. Lovar!

Så efter att jag hade skickat ut ett nyhetsbrev till några av livets viktigaste jobbkontakter gick jag ut i trädgården och planterade blåklint och pioner som en symbol för att det är dags för mig att ”blomma ut” nu. Övertalade jag mig själv att för att bli framgångsrik i det jag har framför mig – ja då måste jag reflektera massor och verkligen nyttja mina felsteg och framgångar som viktiga lärdomar.

Planterade några frön till och tänkte så att det knakade på min riktning framåt. Det blev nästan vilsamt där en liten stund innan hjärnan började skrika ”Gå in och GÖR!”.

Räddades från görandet av ett telefonsamtal som var som ljuvligt och helande karamellströssel på den inneboende och helt onödiga stressen.

Allt känns så självklart. Speciellt när personen jag pratade med formulerade det med sina ord. Jag, Mia Hellström, är så självklar och tydlig i den förändring som sker.

Det var inte meningen att skapa någon cliffhanger här, men jag är ju faktiskt ledig och ska inte skriva om en massa jobb. Berättar vidare nästa vecka om vad som är på gång.

Nu ska jag fortsätta att låta bli mailen och logga ut för långhelg med en längtan efter att ta på mig de röda jobbyxorna.

Det känns så fint att längta till jobbet.