Jag har fått lite ont i den inre kompassen. Igen. De senaste två åren har kantats av tuffa vägval och starkt värdegrundade beslut. Hjärna, hjärta och mage har fått styra vilken väg jag gått. Aldrig pengar. Aldrig vad någon annan tycker. Sedan den där dagen då jag insåg att min riktning i livet är min har det varit snårigt, men i allra högsta grad levande och stundvis påfrestande liv i varje cell.
För tänk om det är så att…
- det jag gör idag inte är vad jag vill göra imorgon?
- det som kändes meningsfullt då har ersatts med något annat?
- något jag valde en gång i tiden faktiskt inte är för mig just nu?
- mina drömmar har förändrats?
- varje misstag är en lärdom och varje framgång är värd att fira?
- jag är jag och inte den du tror?
Tänk om det är precis så. Och det är helt okej.
Du och jag kan välja om, välja bort och välja till när vi vill.
När du känner efter riktigt ordentligt. Var är du på väg? Var vill du gå?
Ditt inlägg påminner mig om något som jag läste för några år sedan: ”Jag har ingen skyldighet att vara samma person som jag var för fem år sedan, 1 år sedan, 1 månad eller ens en timme sedan”. Det brukar jag påminna mig om titt som tätt. Det är okej att byta spår i livet.
Så okej och ibland väldigt nödvändigt ❤️ Go with the flow med hjärna, hjärta och magkänsla 🫶
Jag är i princip alltid på väg när det gäller jobb, resor och boplats men när det gäller träning är jag löjligt same same. Fast ändå inte för jag är mycket långsammare och gillar inte längre hamra asfalt. 😀
jag tycker det verkar både sorgligt och tråkigt, och lite läskigt, om vi hela livet skulle vara och göra samma sak.
Förändring och förbättring är som balsam och bensin för själen – samtidigt! 🙂