Märkliga saker som hänt mig i arbetslivet. Det var rubriken på en serie instagraminlägg som jag delade i höstas. Utan att hänga ut någon annan människa eller organisation gav jag helt öppet korta inblickar i saker som hänt genom åren sedan mitt inträde på arbetsmarknaden 2004.

Som när jag satt vid mitt skrivbord och grät av stress. Något som ignorerades helt av människorna framför mig för ”vi måste ju bli klara i tid”. Vi blev klara i tid, men jag kunde knappt gå efteråt eftersom stressen satte sig i höfterna. Eller när jag gjorde intervjuer till interna texter och visste att alla jag intervjuade ljög om sina upplevelser i rädsla för konsekvenserna av ärlighet. En gång för länge sedan gjorde en sunkig arbetsplatskultur mig deprimerad. Alla andra var typ också deprimerade. En annan gång blev jag som tjänstekvinna sjukskriven för etisk stress, något som ofta drabbar människor inom vård och omsorg som till exempel måste välja mellan liv och liv eller inte kan ge ett förskolebarn det engagemang hen förtjänar. Listan är lång, men jag nöjer mig där. Konstigt nog känner jag mig ändå förskonad från ”det värsta”, hur det faktiskt kan vara.

Är detta inte helt orimliga upplevelser i ett arbetsliv, där enbart vuxna människor arbetar?

I alla fall. Aldrig blir responsen på mina instagraminlägg så stor som när jag delar den här typen av innehåll. Jag får personliga berättelser och förtroenden rakt in i min inkorg. Många saknar uppenbarligen en ventil, men jag delar aldrig någon annans berättelse vidare.

Samtidigt innehåller min inkorg den ädlaste av affärskritisk information. Medarbetares upplevelser och tappra steg tillbaka från olika typer av stålbad, där flera har gått sönder och många bär ärr på självkänslan för livet.

Det här påverkar givetvis människors förmåga att bidra och i förlängningen tjäna stålars åt sina arbetsgivare. Eller var det inte viktigt med lönsamhet? Är det jag som har tappat det och missförstått allt kring hur affärer fungerar?

Om du delar min bild av att hälsosamma miljöer, friska medarbetare och ledare som får förutsättningar att leda går hand i hand med lönsamhet – hör av dig! Vi kan ha saker att prata om du och jag.

P.S.1 Vill tillägga att jag har haft strålande och underbara dagar på jobbet också, de är till och med betydligt fler än stålbaden.

P.S.2 Att driva eget bolag med hjärna, hjärta och mage som ledstjärnor är också ett stålbad, men av helt annan karaktär…